Ledighet å lat...

Hallå igen då.
Härliga måndag spelar som ingen roll har fortfarande  semester  ska vara med mannen i mitt  liv.

Jag å han diskuterade samma som jag skrev  om misshandel i förhållande.

Han har aldrig någonsin slagit . Kallat mej något fult what so ever, och de har jag Heller aldrig gjort mot honom.

Skulle aldrig falla mej in.

Han är typ den snällaste människan i hela  världen.
Om de är spriten som styr eller att kanske kvinnorna gnäller så jävla mycket att till slut brister de, ingen ursäkt att ta till nävarna , men varför går man tillbaka när de ända oftast  är bråk??
Varför vågar man inte ta steget ut genom dörren sen vidare? ? 

Kan de vara så värt att stanna, att man inte värdesätter sitt eget liv!

Att de är som vanligt och man vet inget annat?

Hade önskat fler kvinnor hade haft modet att ta steget och lära sig att älska sig själv. 

Psykopater finns de styr och  trycker ner o h beter sig.

Nä nu blev de för långt inlägg.

Tack.å Hej  ska gå lägga mej breve min guben.