Funderingar men inget man skriver för då fungerra man inte som människa jag jag är djupt som havet lika ytligt ibland som den första isen som försöker klamara sig fast vid strand kanten.... lika djup och ytlig är jag, lika grund och lika djup..................
ibland funderar man är de bara jag som tänker så, finns bara jag som förstår är alla andra bara inhyrda idioter.... är dettta verkligen livet och varför föddeas jag med alla desssa takar, varför dog inte jag när timman klämtade, när aallt såg mörkt ut??v ad ville livet med mig och klamrade mig fast, varför..... varför fick jag inte bara vara ??
äR JAG DÅ MINDRE MÄNNSKLIG ÄN ALLA ANDRA SOM HAR DESSA TANKAR ELLER KOMMER INTE MINA PSYKISKA OHÄLSA FRAM ???
är jag född för att göra andra lycklig, och nu när jag mår som bäst när kommer olyckan drabbba mej igen??
varför bara död och olycka, JAG är ju så lycklig precis just nu , just här och nu?
måste jag alltid hävda mej?!
får man säja vad man tycker eller är man ego då??
>Hjälp mej förstå livets mening, finns det en mening ???
älskar allt just nu iaf , tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar