utanför mina fönster

jag älskar min plats i livet precis just nu i denna tidiga morgon.
klockan 053 bestämde sig min kropp att nu var de dax att kliva upp, utan att fråga mej om lov.
taskit gjort som vanligt av min kropp, lite sur blev ja, å de är aldrig nån bra start på min dag.
mannen i mitt lv har lika dåligt morgon humör så att dra en disskution med  oss på morgonen de e int lönt, vi blir som 2 gorillor som talat högt osammanhängande å slarvigt skrikit å grymtar de gör vi oxå
så de har hänt att vi grymtat och bara  varit tysta , för att senare när maten landat i magen fått ett brett leende å all det är bortglömt.

Jo då vi har ett lugnare liv inga ungdomar som tömmer kylen hänger å ska kolla igenom alla kanalerna på teven samtidigt, inget kladd på golvet eller överfulla tvättkorgar.

i början saknade jag de , jag kände mej ensammast i hela världen, jag var inte behövd eller saknad a någon,
alla andra var mitt upp i det å jag hade barn som flyttade hemifrån som blev vuxna och jag var inte ens 40 år........
jag var ensamast i världen , alla andra hade ju barnen hemma å yngre av dom jag umgicks med,
de var träningar köra hit å köra dit, här var jag .
ensam å ingen att kröa hit eller dit, bara jag å min man kvar.
Total tystnad och inget mera att passa upp eller fixa för.
vi grät i omgångar  i smyg å i bland kom de bara när man satt i bilen och just den låten med den gruppen eller artisten spelades, att inte kunna få krama eller bara få höra hur dagen varit vid middagsbordet.
få käfta lite å munhuggas passa upp och sköta, neej allt de blev bortdraget som en matta som slets bort underifrån.

att sätta ord på den saknaden de går inte , men en svår separation som ha gått över nu, men visst tänker vi och föröker finna tillbabak till varandra, göra nått för våran skull.
Vi pratar inte resor men vi pratar framtiden hur vi vill gör med allt .

men just nu spår framtiden att ett litet barnbarn ä på väg så dära på våren, att jag har en otroligt lycklig unge som väntar sitt första barn och som jag vet kommer bli en super bra mamma.
så att se fram är inte att stanna kvar i de gamla.
vi längtar båda två.

Nej de var lite reflektioner om min morgon och de som varit, men nu ser vi frmåt och längtar till Julen när i får hålla  om och kramas . =)

ha en toppen dag å ta hand om de du har där hemma livet är bara till lån.