Jag står mitt i ett vägskäl
jag väntar på att något ska ske, men det är bara dumt denna väntan och varför måste något hända?
varför hittar jag inte mitt lugn mitt inre mej själv?
ja jag vet hur jag fungerar men vet verkligen du hur jag fungerar hur jag är?
känner du mej till 100%.
de tror jag inte fast du tror att du känner mig så gör du inte det, jag är inte förtrolig med någon, vågar inte blivit bränd alldeles för många gånger, jag har insett att jag har bar få riktiga vänner möjligen 2, och dem håller jag hårt, dom tror jag iaf att de är mina vänner.
har nog bara hamnat i mitt eget huvud tänker lite för mycket fel, men som en vanlig icke tänkande människa skulle tycka var något fel.
Jag anser inte mej själv heller vara en bra mamma, jag har försökt att finnas där för mina barn men känner att jag har inte räckt till, att jag inte gett hela mig hela tiden.
När jag ser mina flickor med deras barn tänker jag oftast vad duktiga dom är varför var inte jag en sån bra mamma?
jag känner bara att jag oroat mig mest att sätta fokus på allt farliga som kan hända, jag har försökt att vara en bra mamma som sagt men jag känner mig inte som en bra mamma.
nå ja kanske bara är lite låg i kväll kanske bara söker närhet å umgås å prata lite istället för att häcka framför teven.
jag saknar stunderna när barnen var hemma och man fick prata med dom om hur dagen varit vid middagsbordet.
Jag saknar ljudet, sorlet, skratten bråken skriken. gnällen sångerna deras vänner , ja de mesta av livet då.
nu har de ändå gått 6 år och jag känner mig ensam, i kväll känner jag mej ensam,
tack från mej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar