har en del funderingar men de finns inge svar på mina frågor, jag har så lätt att fastna i grubblerierna, inget jag vill men det händer.
Saker någon sa eller skrev till mej, jag vänder de alltid till något som inte blir så bra eller hur jag nu ska förklara de är nog bara så att de finns dära, asså fattar ni vad jag menar?
man har sina känslor och sin magkänsla, den har ju oftast rätt iaf de jag vet.
saknar en kompis nu som varit på resande fot i 2 veckor hade som behövt att ventilera med henne, hon får mej på rätt spår som oftast och jag blir så glad varje gång jag har pratat med henne, men sen blir man orolig att hon kanske vill att jag ringer för då är man till besvär och kanske hon tycker jag är en energitjuv.
jag är så avis på mina döttrar som har varandra som har någon att prata med och de verkligen vågar säga vad de tycker och tänker om saker och ting.
Helt ärligt och känner väl jag mej väldans ensam.
jag väljer mina vänner och jag ger allt jag har.
Att hitta sin plats de har jag gjort men jag känner hela tiden att jag vill nått mera.
Jag ränker som oftast på frasen " Gräv där du står" de var k´s Faster som sa de en gång till mej, och jag försöker ännu hitta spaden och leta var jag ska börja gräva, jag måste få ned mina rötter i jorden för att sedan kunna växa mig starkare.
Alla dessa pucko tankar man har som växer sig fast ja de finns en del.
brukar tänka att de är tur att jag har mitt jobb för då behöver jag inte tänka så mycket på de som är varit eller komma skall.
- Åsnan känns igen på öronen, den dumme på sina ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar